Hur hamnar man rätt?
Hur mycket engelska ska vi gå med i vårt svenska språk? Hur svåra ord får man använda i en kulturartikel? Och hur många nya ord kan den unga författaren krydda sin krönika med utan att tappa läsare? Många av sommarens lyssnarbrev som vi nu tar oss an handlar om svåra bedömningsfrågor. Kanske måste man själv bestämma vilka lyssnare eller läsare man vänder sig till, men gör man alltid ett aktivt val? Professor Lars-Gunnar Andersson kommenterar frågor om: - 'misogyn' - hur svåra ord ska man acceptera i tidningsprosa? - skådis i stället för skådespelare - kompetensdating och travel management konsult - om engelskan i svenskan - nördig, pretto, kalva och dimma iväg - om ungdomsord - hemskt som förstärkande ord - liksom-sjukan - 'vart/tatt/ hållt' eller 'varit/ tagit/ hållit' - vilket ord väljer vi i tal?